Dag 17 – Barndomsminne
Var ska man börja! Tror jag skriver om ett barndomsminne som egentligen inte är så lyckligt.
Jag minns inte riktigt om det hände i fyran eller femman, men jag vet att det hände på min brors födelsedag. Jag och min kompis cyklade hemifrån henne upp till ICA-butiken här i byn. På väg tillbaka krockade våra styren och cyklarna satt ihop med varandra. Vi drog då åt varsitt håll, det slutade med att jag föll med cykeln åt höger och fick kompisen med hennes cykel ovanpå. Detta var dock inte allt. Mitt knä var böjt när jag landade vilket innebar att huden var utsträckt. Ja resulterade i att hela mitt knä ordagrant sprack. Huden sprack.
Brukar förklara det som att hålet på byxorna jag hade på mig var 2 mm stort, medan det på knäet var extremt stort. En snäll man som skulle häma sitt barn på dagis sprang dit och hjälpte oss, kompisen sprang hem till sin pappa och min mamma larmades om vad som hade hänt. Där kom ytterligare en förälder som skulle hämta på dagis och hjälpte mig, hon rullade även upp min byxa för att titta på såret. Det var då hos sa att jag inte bör titta på det. Oturligt nog fick min kompis syn på det och sa efteråt att hon hade drömt mardrömmar om det, haha stackare! Mamma förklarade senare att man såg in till benet..
Det hela slutade med en tur till akuten och 9 stygn på knäet. Idag har ärret blivit betydligt mindre. Jag har fortfarande ingen känsel på området omkring ärret.
Dagarna efteråt var jag hemma från skolan. Kommer ihåg att jag fick färgglada och söta teckningar från alla i klassen på min födelsedag.
Så, nu fick ni ett litet barndomsminne, haha!
