Om allt och inget!

Jag lider. Lider något så fruktansvärt! Var ute och skottade snö med mamma vid lunch, då kom jag på den briljanta idén att man kunde fylla vårt tefat med snö o sen liksom dra bort det och tömma det. Ville ha ett rep att binda om tefatet så skulle bara ner i källaren o hitta ett. Orkade inte ta av mig skorna då de är helt omöjliga att knäppa. Då mitt i allt, faller jag helt planlöst i trappan och landar på höften och glider ner för halva trappan och landar på stengolvet. Visst skratta ni bara, men fy satan va det gjorde ont! När jag ställde mig upp trodde jag att jag skulle svimma. Smärtan var fruktansvärd! Det blev svart för ögonen och tårarna började rinna. Rös i hela kroppen och höften värkte som aldrig förr!

Nu ligger jag här i sängen och kan knappt röra mig. Känner mig stelare än en staty och bulan jag har på höften är mer än 12 cm i diameter och buktar utåt kanske cirka 5 cm.

Nej, idag är det fantamej synd om mig!