Om allt och inget!

Jag vet inte vad som händer med mig just nu. Ibland har jag en toppendag, men ibland är det en skitdag. Så som idag. Har också väldigt konstiga känslor inom mig för tillfället. Känslor som jag inte känt på väldigt, väldigt länge. Jag blir nästan arg för jag ska inte känna såhär, det är inte bra. Blir bara massa problem i slutändan, det är det enda som jag är säker på. De flesta säger att det kommer att bli bra och att det kommer bli som jag vill, men nej det tror jag inte. Då måste det hända något först. Att lyssna på ens vänner i en fråga som detta kan jag tycka bör räcka men det tycker tydligen inte du, tyvärr. Jag är ledsen för att det är såhär, hade jag fått välja hade det varit allt annat än såhär. Då hade det varit jag som suttit där istället och det andra hade varit ett minne blott.

Hur jag är som person kanske låter lite "det är för bra för att vara sant" men det är verkligen så, jag är motsatsen, det säger du själv. Vet inte varför man väljer att fortsätta med något man inte mår bra av. Jag förstår verkligen inte det.

Jag har sagt allt, tyvärr, du vet alldeles för mycket om vad jag tycker och känner. Du är svår, väldigt svår. Som jag sa till dig - ena dagen är du jätte lätt att förstå och känna, andra dagen är det som att prata med en spegel. Men ja, det är väl inte så konstigt ändå. Men det du "bör" vara mot en annan är du mot mig, du är allt mot mig när vi ses. Det måste betyda något, eller?

I fredags tyckte jag att det var pinsamt. Pinsamt att dina vänner sa saker som de kanske inte borde ha sagt. Det kändes riktigt jobbigt att stå där och lyssna på massa bra saker om en själv och om "framtiden" när man vet att "nutiden" inte alls ser ut så, eller att det inte ens finns utrymme för någon "framtid". Idag ser jag det på ett annat sätt, idag uppskattar jag det. Det är väldigt smickrande att de tycker så om mig och att de uppmanar dig att göra saker med ditt liv, saker jag bara kan drömma om.

Samtidigt som jag inte vill ha det såhär vill jag det på samma gång. Det är riktigt jobbigt för mig, men troligtvis ännu svårare för dig. Det hoppas jag i alla fall att det är. Det är jag som lyssnar när allt inte är som det ska, det är jag som alltid kommer att ställa upp, det är jag som är beredd på att göra allt, det är jag som får din kärlek.

Nu har det blivit för mycket tankar och mög, så nu hoppar jag in i duschen.
Puss!