Om allt och inget!

Fick en undulat av farfar när jag fyllde sex år, sen dog min älskade gulgröna undulat när jag var elva. Jag fick själv följa med farfar till uppfödaren för att välja ut honom. När dörren öppnades till det lilla fågelhuset så flög där ut en fågel som hade smitit, hahah! Sen så hittade jag honom, lilla Chippe. Han kunde allt. Han satt på en klubbpinne som jag hade i munnen och pratade med min näsa, han kom när man ropade, han badade i ett dricksglas. Han var fin han.

Efter att han gått bort tjatade jag till mig en ny fågel. Det blev en blå och vit undulat som fick heta Jocke. Men jag var inte alls lika glad för Jocke som jag var för Chippe och han lärde sig inte alls samma saker, han vågade ju knappt att komma utanför buren, haha! Sen för 2 år sedan tog mormor över honom, jag var nämligen sjukt trött på att behöva städa till honom när jag inte ens brydde mig om honom (låter kanske hemskt men ja) och mormor älskar fåglar så det blev utmärkt. Jag blev i alla fall glad, haha!

Härromdagen ringde dock mormor och sa att Jocke hade dött.. Han hade gått runder i buren och varit jätte konstig, så det var väl mer eller mindre väntat. Tror dock att där kommer att komma en ny fågel till mormor efter nyår :P