Om allt och inget!

Handväskan kommer från Topshop och det är den bästa jag har! Eller i alla fall den snyggaste.. Har med massa olika saker i väskan, tänkte visa vad jag hade med mig under dagen. Det var sista skoldagen för terminen, vilket kanske syns.

Hade en sjal, två uppsatser och en handbok med riktlinjer för uppstassrkivandet. Glasögonfordral med glasögon, pennskrin, student-id, anteckningsblock, munsårsplåster, näsdukar, handkräm, vattenflaska, necessär med halstabletter, en hårsnodd och smink, en vikbar borste/kam, post-itlappar, min iPhone och hörlurar sen hittade jag en ficklampa längst ner i väskan (haha)

Allt för att klara tre timmar i skolan ;P

Vad är egentligen kärlek? Är det något greppbart? Är det något abstrakt? Skulle det kunna vara minnen, eller kanske dofter? Det kan det nog alldeles säkert. Känner man en speciell doft kan man säkert associera det med kärlek, eller i alla fall känslan av kärlek. Så känner jag med daxvax. Den killen jag en gång för längesen var dunderkär i hade alltid daxvax. En annan sak man kan associera kärlek med är hörseln. Jag hatar ”You’re Beautiful” med James Blunt. Hatar den. Egentligen tror jag att alla kroppens sinnen kan framkalla minnen av kärlek, minnen av kärlek som funnits eller för att upprätthålla kärleken som finns.

Tror faktiskt aldrig att jag fått uppleva riktig kärlek. Ni vet kärlek från båda håll, man kan vara så in i bombens kär i någon, men är det verkligen kärlek när den andra personen inte verkar vara lika kär tillbaka?

Läste en bok om kärlek igår. Den var helt underbar. I den stod där två meningar som fastnade ”Det handlar inte om att få vem man vill. Det handlar om att få den man vill ha” och det är ju så rätt! Att man kan få vem man vill spelar ju ingen roll när man inte kan få den man egentligen vill ha.

Jag blir galen när jag är kär. Tror jag i alla fall. Jag intalar mig själv att jag är galen för att jag ställer för mycket frågor. Rädd för att han ska tro att jag är helknäpp bara för att jag pratar för mycket, för att han ska bli rädd för att jag säger för gulliga saker, för ofta. Frågar om han tycker att jag är knäpp och om jag ska vara tyst istället. Men får alltid svaret tillbaka varför jag tror det och att han gillar att jag är så. Allmänt galen och rädd blir jag alltså.

Men det är väl inte så konstigt egentligen, jag vill veta allt om den personen som lyckats få mig på fall. Det är ju inte många som lyckas eller har lyckats, då blir det ju mer allvar när det väl händer. Hjärnan ändrar sig och leker helt plötsligt journalist i tron om att den ska skriva en artikel om killen. Vad är hans skostorlek? Hur dricker han sitt kaffe? Vilken sorts snus snusar han? Röker han ibland? Samlar han på något? Vilken är hans favoriträtt? Gillar han öl bättre än vin? Dricker han ens vin? Hur många flickvänner har han haft och hur var de? Eller fan. Det vill jag nog inte riktigt veta ändå. Men om han skulle svara på just den frågan hoppas jag att han berättar att de är ingenting i jämförelse och att det är därför han har valt just mig.

Kärlek handlar om känslor, känslor som får dig att må så bra och göra dig så lycklig att allt annat saknar betydelse. Inte ens barnen i Afrika kan få dig ur balans i din lilla kärleksbubbla.

Detta inlägg kan man säkert göra på en massa olika sätt. Några visar säkert vad de ätit för mat idag, medan andra visar när de lagar mat. Jag tänkte göra lite tvärtom och skriva vad jag hade bjudit på om jag skulle ställa till med en middagsbjudning.

Jag älskar kyckling. Tänkte skriva att jag kan äta allt som har med kyckling att göra, men jag dra gränsen vid kycklinglever. That's a big nono!

Men ja, det hade blivit en kycklingrätt. Jag älskar fisk också, men jag har vänner som inte äter fisk så då sparar jag de underbara rätterna till mig själv, haha!

1 grillad kyckling (fungerar dock utmärkt med fläskfilé)
Smör till stekning
½ röd paprika, hackad
½ purjolök, fint skivad
½ gul lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
2 dl creme fraiche
1-2 dl grädde
1-2 msk tomatpuré
1 tsk sambal oelek
½ tsk curry
1 tsk paprikapulver
Salt
Peppar
Riven ost

Gör så här:

Dela kyckling och lägg delarna i en pajform eller gratängform.

Bryn paprika, lök, vitlök och purjolök i smöret . Tillsätt crème fraiche, grädde, tomatpuré, sambal oelek, paprikapulver och curry. Smaka av med salt och peppar. Låt puttra några minuter.

Häll röran över fläskfilén och toppa med riven ost. Gratinera i ugnen 225 grader i ca 15-20 min. Servera med valfritt tillbehör, ris blir extra gott och en härlig grönsallad.

Hur glad blir man inte när man får ett sånt här sms av chefen "Ett stort tack Therese. Du är grym!"? Stolt (och glad) som en tupp är jag nu!

För det första kan jag berätta för er att i juni i år har mina kära föräldrar varit gifta i 20 år, vilket måste firas

Tänkte göra det lite enklare för mig och dela upp dem.

Catarina heter min mamma och är 40+ (hon blir nog gladare om jag skriver så…). I mina ögon är hon den bästa mamman, även om hon ibland kan ha sina stunder då man kan störa sig. Men det är väl lite så en mamma ska vara? Underbar, men med några störmoment. Många säger även att jag ser ut precis som henne, i alla fall då hon var ung. Men jag sätter mig, såklart, emot alla dessa påståenden. Får kanske ta och leta upp några foton på mamma när hon var ung så vi kan få det överstökad en gång för alla..

När det gäller utbildning så är min mamma rätt cool ändå. Hon är nämligen kemiingenjör och arbetar på ett kärnkraftverk. Visst är det lite häftigt? För mig har hon alltid jobbat på kärnkraftverket, även om hon tog tvåårs paus och ägnade sig åt lite studier.

Powerkvinna, så hade man kanske kunna säga om henne. Precis så som min mamma är, så vill jag vara när min tid är kommen!

Mats heter min pappa och är trettio år äldre än mig, eller för att vara exakt trettio år och nio månader vilket innebär att det är hans födelsedag idag. Grattis daddy, hurra hurra! Min pappa är en stilig och klok man. Han är lite som ett gott vin, han blir bara bättre med åren.

Pappa kan nog i topp på ”världens bästa pappa”-listan. Vad skulle jag göra utan honom? Vad jag än har problem med så kommer han som en räddare i nöden. Ibland är det helt befogat av mig att be om hjälp, ibland gör jag det bara för att jag vet att han kommer och fixar det… Vilken utnyttjande dotter han fått, haha!

På dagarna jobbar min pappa alldeles för mycket, tycker i alla fall jag. Tror nog att han håller med mig, han säger dock att ska sluta jobba om 9 år. Vi får väl se hur det blir med det säger jag och min lillebror och säger att han snarare kommer att arbeta tills han är 68!

Vet inte riktigt vad jag mer ska skriva pappa, mer än att han är den bästa jag någonsin kunnat få.

Vilken jädra tur att jag fått just de här föräldrarna!

Läste detta när jag vaknade imorse! Häftigt!

Bild: elinkling.net/stylebykling

Första gången jag såg honom var i en skolkatalog. När vi gick i nian gjorde alla nior ett spexfoto som skulle gå till en skolkatalog där alla nior i kommunen hade blivit fotograferade. Själv var jag utklädd till gubbe. Men han, han hade inga utklädningskläder, han var bara sig själv.

Jag började skolan i Landskrona och livet blev på det sättet helt annorlunda. Nya vänskaper skapades, vilket i sin tur gav fler bekanta. Det var så vi lärde känna varandra. Han var vän till en vän till en vän. Komplicerat, men väl så sant! Det hela började med att han hände på samma fester som vi gjorde, man snackade lite sådär om allt mellan himmel och jord. Sommaren kom och jag och en vän åkte iväg i tre veckor till Brighton på språkresa. Hade innan dess pratat mycket med den här killen. Jag var körd, det kände jag. Samtidigt som jag inte riktigt ville erkänna det. Utåt sett var han inte den bästa killen som man skulle vara tillsammans med. En taskig attityd och en hel del problem var resultatet. Men den sidan visade han ju inte för mig. Sidan som jag lärde känna var underbar. Man kunde ju inget annat än förälska sig.

Under de tre veckorna var tankarna långt borta. Det blev ännu tydligare när jag fick det där sms:et. Sms:et som innehöll alla hans tankar och känslor. Jag var förlorad.

När vi kom hem var det ganska lugnt trots allt. Jag hade kommit tillbaka till verkligheten och var lite mer observant, men ack så betuttad. Hösten kom och skolan började igen. Vi gick dock inte i samma skola, vilket troligtvis gjorde det hela lättare. För att fira att skolan skulle börja igen, eller kanske snarare dränka sorgerna, ställde jag till med fest och han med stort H var bjuden. Det var också då vi kysstes för första gången. Fjärilarna i magen var galna. Hela magen var upp och ner. Den natten sov han även över, med betoning på sov.

Dock var jag fortfarande inte helt säker, han var ju inte den där ordentliga killen. Han var killen som skulle slåss, han var killen som drack lite för mycket. Men han tyckte om mig. Det var mig han ville ha.

Månaderna gick och vi började tillslut träffas. Jag kunde inte hålla mig längre, men vi valde att hålla det ”hemligt” i början, för att se hur det skulle gå. Ett rent helvete. Jag var så upp över öronen kär i honom. Vintern försvann och jag ställde till med en ytterligare liten fest. Hur det gick till med den är en helt annan historia.. Det var i alla fall på den här festen vi skulle säga att vi träffades. Sagt och gjort. Det kändes som om en sten föll från hjärtat. Den killen han varit under sommaren var han inte längre, han hade blivit mer ordentlig, mer mogen. Våren fortsatte och jag var så kär, så kär!

Sen, från en blixt ur en blå himmel, kom det – han kände sig inte bekväm och ville vara vänner. Tror aldrig jag gråtit så mycket i hela mitt liv. Fruktansvärt. Kan fortfarande bli ledsen när jag tänker tillbaka på hur jag mådde den kvällen. Han försökte trösta mig, men det slutade med att vi båda var ledsna och jag bad honom gå.

Dagen efter var det dags för en stor lokalfest i Landskrona. Jag torkade mina tårar och drack lite för mycket, kanske för att dränka sorgerna. Sen dök han upp. Klumpen i magen växte och blev allt större. Vi hälsade på varandra lite försiktigt och började prata lite mer under kvällen. Så min vän hade sitt på det torra gick hon och pojkvännen hem, medan jag stannade kvar och pratade lite till. Dock inte med honom, utan med en vän. Efter festligheterna bestämde vi oss för att följa med ett gäng ner till cement för att nattbada. Han skulle även följa med. Promenaden ner till hamnen var tuff. Svordomar blandat med besvikna ord strömmade ut ur min mun. Trots att det hade varit han och jag i månader, hade det inte bara varit han och jag i några månader. Har aldrig känt mig så liten och sårbar som den kvällen, inte heller så uppskattad. Jag fick ur mig allt jag behövde säga, delade ut en eller två käftsmällar i present och fick tillbaka en utav de sorgsnaste blickarna jag skådat.

Det var också den kvällen som fick oss att bli närmre än någonsin tidigare. Allt vände. Dels för att vi arbetade på samma arbetsplats, vilket innebar att ibland var det endast vi två där och var då tvungna att komma överens. Vi pratade om allt, precis allt. Idag är jag otroligt tacksam över att vi fick den andra chansen, även om det aldrig blev vi. Men det blev vi på en helt annan nivå istället. Har upplevt så mycket med honom, så många minnen och känslor som idag har gjort mig till den jag är.

Låtar som satt sig på huvudet:

• Lady Gaga – Monster
• Rihanna – California King Bed
• September – Mikrofonkåt
• Daniel Adams-Ray – Gubben i lådan
• Glee Cast – Dont’ Stop Believin’

Vi tar väldet från början. Therese Anna Christin Goldstrand heter jag, är 22 år gammal, då jag föddes på Helsingborgs lasarett den 10 oktober 1988.

Jag bor i Häljarp med min familj, bestående av mamma, pappa och lillebror. Är uppväxt i den här lilla byn där jag hade alla mina vänner, även mormor och morfar fanns inom gångavstånd. När jag var fyra fem år började jag på skridskoskolan i Landskrona. Jag var helt fast! I åtta år åkte jag konståkning, åkte både singelåkning och teamåkning. Med teamet tävlade jag även SM, DM och andra tävlingar ett antal gånger. Däremot var singelåkningen inget som lockade mig. Att jag skulle tävla i det var uteslutet. Höll mig till att bara träna det och att träna andra i det, så jag var skridskoskoletränare i någon säsong.

På gymnasiet läste jag samhällsvetenskapligt program med inriktning media. Under gymnasiet började jag även att träna teamåkning igen, den här gången i Lund. Var även skridskoskoletränare där ett par månader.

Tog studenten på årets soligaste dag och leendet sken i kapp med solen. Var ganska nöjd med betygen jag fick, lyckades i alla fall få högst betyg i de kurser jag ville så det är ju alltid något. Sommaren efter studenten gick fort, det blev en tripp till Hultsfredsfestivalen och sen kom dagen med stort D. Intagningen till högskolan. Jag hade sökt många olika program och hade inte riktigt bestämt mig för vad jag ville läsa, utan skulle se vart jag kom in. Sagt och gjort. När dagen kom, tog jag mig en funderare och tackade gladeligen ja till en utbildning som låg en bra bit bort. Allt för att lämna det gamla och börja om på ny kula. Augusti kom och flyttlasset gick 30 mil, närmare bestämt till Kalmar där jag skulle börja läsa på Media Management programmet. Hade fått tur och lyckats få en jättefin studentlägenhet med det bästa läget. Fem minuter med cykel till skolan, fem minuter tog det att cykla ner till stan. Mataffärerna låg också inom kort avstånd. Höstterminen började bra och jag hade väldigt roligt. När vårterminen kom, insåg jag att detta inte var rätt för mig. Jag grumblade för mig själv i några veckor och började må allt sämre. Till slut gick det inte längre – jag ville sluta! Flyttlasset hem till Häljarp gick av stapeln den 2 juni 2008.

Den sommaren blev underbar, precis vad jag behövde för att komma tillbaka på banan. Hösten därpå började jag läsa medie- och kommunikationsvetenskap på grundnivå i Lund. Och gud vad jag mådde bra, trivdes med skolan, med kursarna och med kursen i sig. Och aldrig har jag ångrat att jag flyttat hem från Kalmar.

Dock blev jag lite trött på vardagen och bestämde mig för att flytta igen. Tankarna gick åt Stockholm, tänk att få bo där bara för ett litet tag... Men sedär det blev Halmstad istället. Lagom långt bort. Bodde där en termin och läste företagsekonomi. Slänger in en liten varning till alla de som tänkt läsa det, tänk efter, inte bara en gång utan minst fyra, om du verkligen vill och känner dig manad att läsa det. Det var nämligen det värsta jag någonsin läst och då menar jag det värsta! Därför blev en fortsättning inte något att tala om. Flyttlasset gick återigen hem till Häljarp och vårterminen efteråt bestod av studier i Lund igen, blandat med lite distanskurser.

Tror att jag flyttat för att jag på något sätt flytt. Har inte velat ta itu med saker som legat i vägen. Så var det i alla fall första gången jag flyttade. Hade haft en hemsk vårtermin i gymnasiet där jag mådde riktigt uselt. Att flytta och bli kvitt det verkade vara en lysande idé. Synd bara att den inte riktigt fungerade. Idag har jag i alla fall lärt mig otroligt mycket genom att lärt känna mig själv på en annan nivå. Jag vet vad mina känslor betyder och jag känner inte längre att jag behöver fly ifrån människor som beter sig värre än den värsta idioten. De som stör sig kan få lov att föra det. Tänk va klok man blir på 4 år.

Idag ser mitt liv ut på liknande sätt som det gjorde när jag flyttade hem från Kalmar, jag studerar vid Lunds Universitet där jag läser medie- och kommunikationsvetenskap på kandidat nivå. Vilket även innebär att det är min sista termin i det ämnet. Det innebär också att jag kommer att ta en kandidatexamen i just medie- och kommunikationsvetenskap. Mycket MKV känner jag, men det är ju det jag gillar.

För att skriva lite mer om mig som person kan jag väl skriva att jag älskar inredning och mode. Som alla andra tjejer tänker säkert någon nu. Det må vara så, men va fasiken gör det! Jag är otroligt organiserad av mig, i alla fall när det gäller saker som kan förvaras, t.ex. papper, räkningar eller saker. Kläder, däremot, är det lite värre med…

Matlagning tycker jag också om, eller tycker om är en underdrift. Hade gärna tagit mig mer tid till att laga mat.

Är jag en spara eller slösa? Ja eh, haha, eeh. Jag vill hemskt gärna tro att jag är en spara, men mitt bankkonto säger alltid emot mig. Wonder why…

Sådär, nu vet ni livet mer om mig och mitt ”förflutna”.

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Vad bjuder jag på för mat?
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – I min handväska
Dag 07 – Vänner
Dag 08 – Favoritsaker
Dag 09 – Min tro eller livsfilosofi
Dag 10 – Bloggfavoriter
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – 10 saker du inte vet om mig
Dag 13 – En vanlig dag hemma hos mig
Dag 14 – Dåliga vanor och laster
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Första kyssen
Dag 17 – Barndomsminne
Dag 18 – Ett pinsamt ögonblick
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Mina förebilder
Dag 21 – Mina dåliga sidor
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Mitt rum
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – Det här är jag bra på
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Det här ska jag bli när jag blir stor
Dag 30 – 10 dödssynder

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Skrev en C-uppsats, lyssnade på mig själv och satte mig först, åkte till Rhodos.

Har du några nyårslöften?

Försöker undvika nyårslöften, men sätter gärna upp mål att uppnå under året.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?

Inte vänner, men typ ingifta släktingar.

Vilka länder besökte du?

Grekland (Rhodos)

Vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?

9 oktober. 27 november. 24 december och 31 december.

Vad var din största framgång 2010?

Att jag lyckades med precis allt det jag hade som mål förra nyåret. Och att jag inte har tappat bort mig själv trots att jag vid vissa stunder var rädd att jag skulle göra det. Att jag är så mycket starkare än vad jag tror.

Största misstaget?

Har nog mer gjort mindre misstag.

Bästa köpet?

Lätt min iPhone

Vad spenderade du mest pengar på?

Kläder, smink o resor, haha!

Gjorde någonting dig riktigt glad?

Åhja, många saker!

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Rent spontant säger jag Mikrofonkåt

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Jag har nog varit gladare. Har fått ägna mig åt saker som intresserar mig och som gör mig lycklig.

Vad önskar du att du gjort mer?

Oj ,jag vet inte riktigt, kanske jobbat ännu hårdare. Och njutit mer när tillfälle gavs.

Favoritprogram på TV?

Gossip Girl & Grey's Anatomy

Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Vi hade släktkalas här hemma för mig och min bror. Dagen innan firades jag av mina vänner.

Hur skulle du beskriva din stil år 2010?

Randigt, klänningar, ballerina, ljushårig, svart blandat med färg.

Den bästa nya personen du träffade?

Har två "bästa nya personer" – Caroline och han den dära.

Same shit!?

"Den lille havfruen"

Tänkte dela med mig av mina planer för våren.

• Göra JÖK-tentan och klara den!
• Börja att träna regelbundet - minst 3 gånger/veckan
• Bli mer ekonomisk (haha, jo visst)
• Ta min examen i MKV och ha en hejdundrandesfest!
• Skaffa mig ett jobb, antingen för sommaren eller för alltid (eller ja, kanske inte så allvarligt)
• Tillåta mig att vara lycklig och nöjd!

Och nej det är inga jädra nyårslöften. Men det är egna mål som jag har på mig själv, vilket jag tycker är väldigt viktigt och nyttigt för den delen. Utan mål fungerar inte jag, måste ha något att kämpa mot eller för.

Uppsatsen är klar och utskriven!

Helt galet är det och ännu galnare (huh?!) känns det, haha!


Imorgon är det inlämning - spännande!